Klockan ar halv atta och jag har fortfarande inte producerat nanting att presentera till morgondagens crit. Istallet har den har dagen agnats at att sympatisloa med N som ar sjuk, dricka mangder med vatten och mejla tusen mejl till olika stallen.
Det hande en konstig sak imorse. Jag satt och googlade narliggande hotell till sistah och kom pa att det faktiskt ligger ett hotell tvars over gatan fran mitt hus. N sager: "ja, jag tror man kan se det om man tittar ut genom fonstret." Och sa gor vi det och mots av den har bilden:

Strax hor vi sirener och helt plotsligt inser vi att det ar just det hotellet som ar pa vag att brinna upp. Laskigt. Vi stod och stirrade pa spektaklet i 2 timmar. Jag laste att ingen dog, som tur var.
Sen hande en till laskig grej nar jag var ute och sprang nyss. Tva sma barn star och haller i sitt stora monster till dobermanhund nar en tant med en mops gar forbi. Hundarna borjar skalla pa varandra, sen, helt plotsligt rycker dobermannen ivag och attackerar mopsen, och barnet som haller i halsbandet rycks med och slapas i marken medan tanten skriker "Jesus Christ" och jag joggar forbi snabbt for att slippa se mer, och nar jag ar runt hornet hor jag hur tanten skriker annu varre. Jag hojer volymen pa min iPod och springer fortare.
Nanting stammer inte med den har dagen. Men det kan ju vara nan slags uppvagning for gardagen.
Nu har N rakat somnat i min sang tror jag.