Vinterkriget

Nu ar det bittra tider i lagenheten. Det ar jag och N mot den 47-ariga kvinnan under oss. Det borjade med att det blev kallare vader i London for nagon vecka sen. Alltsa dags att satta pa varmen. Men eftersom gasen England ar svindyr, brukar man ha en timer som reglerar nar den stangs av och pa. Forra vintern borjade jag nastan grata nar rakningen kom. Alltsa bestamde vi alla fyra boende i huset nar vi ansag det rimligt for huset att varmas upp. Men nu har kvinnan utan vidare borjat satta pa varmen titt som tatt anda och nar vi fragar henne om hon vill komma overens om andra tider svarar hon forsvarande och fororattat utan att lyssna. Det resulterade i ett langt gral om pengar och demokrati i sondags och ar langt ifran avgjort. Nu har det dessutom gatt over till enbart en fraga om att hon ar en sjalvisk karing som skiter i andra och har blivit en ekonomisk borda for oss. Hon fick ju dessutom genom sin vilja att inte behova dela pa telefonrakningen. Varme-reglaget stangs av och pa hela tiden, som ett tyst krig. Haromdagen, efter gralet, vadjade jag med en lapp att "man" inte skulle rora timern eftersom vi da standigt maste stalla om tiderna. Lappen lag ihopknycklad pa telefonbordet nar jag kom hem fran skolan och timern stod mycket riktigt pa "constant" Att karingen enbart sitter i sin soffa och kollar pa tv dagarna i anda med sommarklader pa sig gor inte heller att man far sympati for hennes frusna lekamen.